Ray Holmlund är övertygad om att vem som helst som stått på ett par skridskor kan lära sig långfärdsskridskoåkning. Själv har han åkt i dryga tio år och delar sitt intresse med allt fler ålänningar.

– Boomen kom till Åland från Stockholmstrakten. Där har man åkt långfärdsskridsko i ungefär 100 år. Visst har ålänningar i skärgården förflyttat sig på skridskor redan för länge sedan, men för nöjets skull har man åkt här sedan mitten på 1990-talet, berättar Ray.

Ålands långfärdsskridskoåkare är organiserade via Ålands motionsförbund. Ray räknar med att det totalt finns kring 200 åkare på Åland, och av dem är ett femtiotal aktiva. Under normala isförhållanden brukar man ordna gemensamma turer så gott som varje helg. Säsongen börjar i allmänhet vid jul på insjöar och träsk och i mitten på januari kan man åka ute på havet. Man brukar avsluta i mars-april på insjöisarna. I år har läget varit ett annat. Ray själv har åkt bara ett par gånger.

– Jag hoppas nästa vinter blir annorlunda. Under vanliga vinterförhållanden är Åland verkligen ett paradis för långfärdsskridskoåkare. Vår säsong kommer igång lite senare än på fastlandet och i Sverige, men i gengäld kan man hos oss åka lite längre. Folk brukar komma till Åland från Sverige i slutet av säsongen och åka på havsvikar och insjöar.

Orsakerna till att Ray Holmlund år efter år längtar ut på isarna är många. Han tycker om att vistas utomhus och uppskattar naturupplevelserna. Men det trevliga umgänget är minst lika viktigt.

– Långfärdsskridskoåkning är en motionsform som passar alla åldrar, både män och kvinnor. Alla kan åka tillsammans. Jag tycker det är roligt att träffa andra likasinnade och dela upptäckarglädjen och äventyret. Motionsbiten blir ofta en bisak för mig.

Att ha sällskap är ytterst viktigt då man åker långfärdsskridsko. Är man ovan måste man åka tillsammans med någon som har isvana. Då är det bra att söka sig med ut på de turer som Ålands motionsförbund ordnar. I det gänget finns iskunskap och också tips och idéer för nybörjare.

För att åka långfärdsskridsko behöver man utrusta sig med pjäxor med löstagbara bett samt en lite större ryggsäck, försedd med midje- och grenrem, som fungerar som ett slags flytväst. I den packar man ner ett ombyte då man ger sig ut på en tur på isen.

– Dessutom behövs isdubbar och ispikar, räknar Ray upp. Någon i gruppen bör också ha en räddningslina fäst i sin ryggsäck. Den vanligaste olycksorsaken är att man faller och slår sig i den ganska höga farten, men förstås finns det också en risk för att man hamnar i vattnet.

Ray Holmlunds favoritställen för långfärdsskridskoåkning på Åland är Föglö södra skärgård samt sträckan mellan fasta Åland och Brändö. På Brändö brukar han och åkkompisarna äta gott på Hotell Gullvivan, övernatta och ge sig av hemåt följande morgon. De längsta turerna Ray gjort är från Mariehamn till Hangö och till Mäntyluoto nära Björneborg.

– Men det är riktigt extrema utflykter som tar flera dagar i anspråk. I vardagslag duger det mycket väl med de fina upplevelserna man får ute på våra åländska isar!
---
Motionsförbundet har en islur som ger rapporter om åkbara isar. Tel. 17666.
---
Kontakta Ray Holmlund för foton: ray.holmlund@regeringen.ax