SANDSKÄR Sandskär på Helsö bys vatten i Kökar kommun är sedan 1996 ett naturskyddsområde. Här råder landstigningsförbud från 1 april till 15 juli. Skärgården är inte bara är en badbalja eller avloppsplats för kryssningsfartyg. Här vistas tusentals fåglar, hit kommer tiotusentals fåglar på besök två gånger om året och i havet runtomkring lever miljarder individer. Det här lilla sandkornet i världen är en värld i sig själv, ungefär som Lars Jonssons "Ön - Bilder från en sandrevel". Det är en av de vackraste böcker jag vet. Sandskär är också en del av havets rullstensås. Tillsammans med lillasyster Örskär och kusinerna Östra Långskärs rev och Örlandet i nordväst, och Sandskär och Lillsandskär i sydost, är detta en del av Trängselåsen (Salpausselkä). Åsen bildades för cirka tolvtusen år sedan då avsmältningen under vår senaste istid stagnerade. Inlandsisens rand stannade på sin plats under tvåhundra år och lagrade av två stora åsar: Första eller Stora Salpausselkä och Andra eller Lilla Salpausselkä, som med ungefär 20 km mellan sig går jämnlöpande med varandra tvärs över södra Finland i väst-östlig sträckning. De här sandöarnas flora och fauna är rikare än vanligt för regionen och det är väl skälet till att de skyddats. Här frodas strandkål, backtimjan, vildhallon och strandglim. Mängder av blåstång ligger uppspolad på stranden som ger liv åt tångloppor, larver, maskar, kräftdjur, spindlar, hoppstjärtar, fjädermyggor och en hel del annat fågelgodis. Stranden är ett exempel på vad ekologerna kallar kanteffekt. Naturen är aldrig så rik som på gränsen mellan två ekosystem. Stranden har två sidor: mot land och mot hav. Det är också så att den del av Ålands hav som är belägen norr om Stängselåsens förlängning inte lider inte av syrebrist i det bottennära vattnet och därför är djurplanktonartsammansättningen i det närmaste normal. Norr om Sandskär är det bättre än söder om reveln. Här möts två biotoper, vi är just på gränsen. Christian Pleijel

Kommentarer (0)