läshörnan

Logga in

Vi har 50 gäster online

Bli medlem!
Stäng
Sångsvanens land (av Yrjö Kokko)
Den här verklighetsbaserade naturboken från 1951 handlar om två mäns sökan efter sångsvanen, joukhainen, i det finsk-norska Lappland. Tiiti som är bokens huvudperson, och hans "vapendragare" Njonjo, företar två långa expeditioner för att om möjligt få fotografier av den mytiska och sällsynta sångsvanen. De färdas med renspann och med en hund i sällskap, talar med samebefolkningen och inventerar så gott som varje tänkbar häckningssjö i det vidsträckta området. Men ingenstans blir det napp. De färdas i veckor, blöter ned sig, fryser, vakar och hoppas. Och så en dag, i slutet av maj, får de sin belöning, vid en sjö de kallar Idealsjön nära berget Hirvastunturi. De tillverkar en ren, Sankteper, som skydd och börjar smyga sig på svanarna, som de döper till Marsken och Hanna, med sin kamerautrustning. Tiiti tillbringar ibland timmar inuti Sankteper, som fastnar i grenar och går sönder. Han blöter ner sig och fryser. Men det går som planerat: sångsvanarna vänjer sig vid renen och Tiiti får sina bilder.
En gång tror Tiiti att allt är förbi, att han skrämt iväg Hanna för gott, och att Njonjo ljuger när han säger att Hanna nog finns kvar. Scenen då Hanna återvänder då är värd att citera. Det är som den bästa kärlekslitteratur: "De väntar en stund till och smyger försiktigt upp på tievan. Så höjer Tiiti huvudet en millimeter i taget och ser med egna ögon hur Hanna ligger och ruvar. Han sänker huvudet lika försiktigt. Så kryper de båda på alla fyra ner tillbaka och där säger Tiiti i det han småler som för att ursäkta sig för sin barnslighet:
- Jag älskar dig Hanna, i eviga tider.
Och de småler båda och ser lika lyckliga ut som nyförälskade skolpojkar."

Boken har många dimensioner. Ytterst handlar det om vår önskan att skydda och bevara det som man anser heligast och vackrast, det man älskar. Sångsvanen är helig och mytisk för Tiiti. Hans pappa tog en gång livet av en sångsvan, på den tiden det fanns flera av dem och de sköts, men svanen hämnades genom att bränna ner ett hus och bringa annan olycka åt familjen. Det skar sig mellan Tiiti och fadern, och till råga på allt hittade Tiiti en sångsvan skjuten av sin far i det läroverk han började i. Sedan dess har han känt sig kallad att uppsöka den skygga fågeln i Lappland. Sångsvanen är även dödsfågeln, den som först möter människan på andra sidan Tuonelas älv.
Tiitis lycka vet inga gränser när han efter mycket möda med Sankteper och andra gömslen en dag accepteras av Marsken och Hanna. Han kan stå och se på när Hanna ruvar, utan att gömma sig. Han skriver en dikt till Hanna, som han bränner upp efter att ha läst för Njonjo, och ger sig av hemåt. Hans uppdrag är slutfört.

Text: Ulf Nyback

Kommentarer Kommentarer (0)