läshörnan

Logga in

Vi har 32 gäster online

Bli medlem!
Stäng
Dagbok från en sjö av Gunnar Brusewitz
Dagbok från en sjö (1996) kan ses som kärnan av det mest typiska hos Gunnar Brusewitz som naturboksförfattare, och samtidigt det som jag tycker allra bäst om hos honom. Boken är i stort format, till största delen full med vackra akvareller med korta handskrivna noteringar och uppbyggd som en årstidsdagbok. Det är spridda teckningar, akvareller, skisser och anteckningar från en tidsperiod på över tjugofem år som utgör materialet till boken. Och allt material har insamlats från skrivarstugan, Ateljén, vid stranden till det hus i Roslagen som Gunnar Brusewitz bebodde sedan 1970. Skrivarstugan, som samtidigt är tecknarstugan, har utsikt åt tre vädersträck, och alltså ut mot sjön. Det är en arbetsstuga som man lär känna väl om man läser hela Brusewitz bokutgivning. Det var där man misstänker att han trivdes allra bäst. Här kan han sitta och arbeta på ett av de nobelprisdiplom han så ofta fick i uppdrag att utforma, då plötsligt en fågel uppenbarar sig utanför fönstret, som han bara är tvungen att teckna av. Och då får det andra arbetet vara för en stund.
Det här är en bok man kan läsa snabbt, eller långsamt, med eftertanke, alldeles som man själv vill. Texten är inte tung - det är dagboksanteckningar, årstidsnoteringar, men med det djup och den historiska dimension, som är så typisk för Gunnar Brusewitz. Man kan sjunka in i de många akvarellerna, sucka och drömma, för att de är så fina. Man förstår varför Brusewitz kommit att förälska sig i naturdagboksskrivandet och tecknandet: tänk att få sitta i en liten stuga vid en älskad strand och notera hur ljuset skiftar, hur vinden växlar och hur de för årstiden typiska naturfenomenen upprepar sig i en aldrig avslutad årstidscykel. Det är något av kinesisk filosofi över ett sådant betraktelsesätt!
I bokens förord skriver Gunnar Brusewiz om traditionen att föra naturdagbok. Den går tillbaka till Linné, men också bl.a. till Henry David Thoreaus Walden Pond.
Man får fortsatt inspiration till att beskriva naturen i dagboksform när man läser Gunnar Brusewitz.

Text: Ulf Nyback

Kommentarer Kommentarer (0)